Hawking's har fel

Tänkte bara skriva några löst ihopsatta rader utan djupare funderingar...

Har ni hört denna "linen" innan? - Allt i universum existerar och kan inte försvinna, det bara omvandlas till andra saker, men försvinner - det gör det inte.

T.ex Fasta ämnen kan bli gas och vätskor, materia kan bli energi och vice versa... Kort och gott allt kan bli något annat men det försvinner inte.

Så jag har funderat... Samma fysiker som påstår att inget försvinner, menar samtidigt att allt vi ser i universum kom från inget (en singularitet som exploderade)... Samtidigt vet vi att fysiker är väldigt duktiga på matte... Somliga säger och detta har jag fått reda på från vissa TV program, påvisat att detta är fullt möjligt, att allting kan komma från ingenting.

Nå vad jag vet om matte är att matte kan reverseras, det som man gör på ena hållet kan man göra ogjort genom att lösa upp talet (göra en motsatt beräkning). Så om allting kom från inget, kan därmed allting bli inget också.

Nu har jag ju redan sagt tidigare att universum är omgivet av "inget", problemet med "inget" är att man inte kan "mäta" det, vad det betyder i slutändan är att "inget" kan vara ett omätbart "något" med helt andra fysikaliska regler och lagar än vad vi känner till, är det så... Så kan vårt något universum omvandlas till ett "okänt omätbart något annat" och därmed komma från en händelse i ett "omätbart något annat".

Men denna story handlade dock om att fysiker säger att vårt universum aldrig kan upphöra att existera då allting som vi vet, -inte kan förstöras. -De har fel.

Ja... jag tror jag måste revidera min bild av universum lite...


Tidigare har jag påstått att tiden är en variabel, detta är just nu en både och sanning, jag leker för stunden att tiden är en konstant i vårt rutnätsformade universum med fixa existenspunkter, som vi (vår minsta grejer) hoppar mellan.

Låt oss anta att detta är sant, att vi spenderar lika mycket tid i varje existenspunkt... Men att rörelsehastighet trycker ihop vårt existensnät, någon form av tröghet... Detta i sin tur samlar materia (om det finnes i närheten) som låser sig till varandra och ytterliggare drar ihop vårt existensnät.

Jag har försökt att grafiskt visa hur detta skulle vara, inga snygga bilder, jag är ju ingen expert. men såhär tänker jag:

Detta är ett platt universum, ett hopp mellan de olika existenspunkterna är exakt lika långa, punkterna har ingen gravitation så en ansamling är inte möjlig, två objekt på kollisionskurs skulle bara krocka och studsa ifrån varandra eller flyta till synes slumpmässigt i en enda soppa.

Detta är ett "böjt" universum där den blå punkten representerar en ansamling av massa, de röda objekten representerar ett objekt i rörelse där hastigheten hos objektet deformerar eller trycker ihop existensnätet, eftersom punkterna har en viss gravitationskraft, får vi en tröghets effekt, detta i stället för Higgs partiklen (som man ännu ej hittat), med ett böjt universum ansamlas objekt till varandra och drar ihop vårt nät, den samlade gravitationskraften i nätet drar till sig mer av nätet runt omkring.

Eftersom tiden (i denna lekmodell) är en konstant mellan varje hopp i nätet...  Betyder det att för att kunna hoppa samma sträcka på samma tid sett ur en annan punkt från universum, måste objektet hoppa mellan tätare punkter och därmed använda mer tid... Tiden skulle se ut att gå långsammare i ett område med tätare nät. t.ex i ett gravitationsfält.

---

Ett tankeexperiment i saken kanske också förklarar vad jag menar... Vi har en behållare med vätska, överst finns luft sedan vatten därefter olja och sist, sirap. Dessa är separerade och ligger ovanpå varandra. Några kulor i din hand representerar tiden och vätskan representerar existensnätet... Du släpper kulorna med relativt kort intervall, först färdas de i luften, detta är det platta universum. kulorna är separerade och håller ungefär samma avstånd...

Därefter träffar de vattnet, kulorna kommer närmare varandra eftersom massan i vattnet är tätare, kulorna går också mycket längsammare. Efter detta träffar kulorna oljan, tiden genom oljan blir mycket längre eftersom massan i oljan är ännu mycket tätare, rörelseenergin är långsammare... Till sist går kulorna igenom sirapen... vilket är mycket tjockare än oljan... återigen förlängs tidsåtgången för att färdas samma sträcka... Till sist träfar kulorna en infinitiv massa (botten), tiden för att ta sig igenom denna blir infinitiv, kulan stannar... Den har, så att säga inte "tid" att kunna hoppa till nästa existenspunkt. nätet ligger för för tätt, kanske ovanpå / i varandra på samma punkt.

Universums gräns...

Jaja! ännu en idé och hypotes som torde äga ett lika vetenskapligt värde som alla andra teorier om universum...

I alla fall så har jag funderat lite på vad som finns "utanför" vårt universum... Lite av dessa funderingar utgör också av vad som finns inuti, men fortfarande inte är en del av vårt universum likväl...

Denna tankegång rör sig också om tid som en separat dimension... Denna dimension finns överallt utanför våra dimensioner, även om den inte har något djup, höjd eller bredd, dessutom existerar alla nu och då framtid samtidigt där. För att förstå vad som finns utanför måste vi förstå dessa anomalier som finns inuti vårt universum, kallat svarta hål...

Ett svart hål kan jämföras med en bubbla eller hål i rummet, ett hål i rummet innebär icke existens av rum-tid i en del av det fysiska universum... I ett svart hål dras därför vårt existensiella nät ihop tätare, eftersom varje sådan nätpunkt har dragningskraft innebär det en ökad ansamling av gravitation, det betyder att atomer som färdas in mot centrum av detta svarta hål gör tätare och tätare hopp med större och större kraft, hoppen sker synligen snabbare och hastigheten i dessa hopp ökar, man kan säga att frekvensen i hoppen ökar... tids ramen för varje hopp minskar också varvid tiden för objektet minskar... I vilket fall som helst när hastigheten ökar, ökar också massan och frekvensen tills det slutligen blir så tätt att frekvensen motsvarar tidsdimensionens frekvens... objektet övergår återigen till att bli till ren tid... och enligt mina tidigare reflektioner är tid bara vårt rums rörelse, massa och energi uttryckt på ett annat sätt...

När det gäller universums yttersta gräns är förhållandet det motsatta fast inte... Likväl som vår massa kan omvandlas till tid, kan tid omvandlas till massa (eller rutnätet med gravitationspunkter)... Vi vet också att dragningskraft eller massa får tiden att gå långsammare... Vårt universum bromsar därför tidsfrekvensen i vår omgivande tidsdimension, denna frekvens omvandlas och antar formen rum/tid. Vi har då fått en större sfär av rumtid som innehåller fler nätpunkter med samlad gravitationskraft som påverkar vårt existerande universum och får det att vidgas i en expanderande acceleration (som att blåsa upp en ballong). med tiden kommer accelerationen bli så stark och hastigheten så stor att hela vårt universum kommer "mergas" in i tids dimensionens frekvens igen... Vårt universum / dimension är därför skapat av en anomali i en annan dimension...

//Huh! det är nästan så jag inte kan följa min egen tankegång...

Vi sitter fast i nätet...

Nu menar jag inte internätet eller något annat datanät, inte heller menar jag några fiske eller spindelnät... Utan vi sitter fast i nätet som utgör rum/tiden...

Jag vet att där finns många människor som säger att om man rör sig från punkt A till punkt B sker detta i en oändlig mängd punkter mellan A och B... Likaså, säger man att det tar en viss tid mellan A och B och tiden däremellan är oändlig del av den totala tidsanvändningen därimellan...

Jag vet inte om ni läste min första post... där jag kom fram till att tid har ett värde... beroende på rummet tiden befinner sig i... vidare kom jag fram till att tidens yttersta tillstånd är tid utan rum (dvs tf - tidsfrekvens) samt ett tillstånd av avsaknad tid... dvs (ingen tf)...

Vidare om man läser mellan raderna i min första post, är därför den minsta mängd tid i vårt universum beroende av M = E*C^2 eller massan i rummet... Ju större massa vårt universum har, desto långsammare är tiden... eller det minsta avståndet ett objekt kan röra sig på minsta möjliga tidsfrekvens...

Då borde vi därmed leva i ett rum innehållande typ "snapgrids"... dvs ett rutnät med punkter, där vårt universums atomer (eller andra små pytte grejor) måste "fastna" på, beroende på den kraft dessa objekt utsättes för och den rörelseriktning objektet har/får...

Tänk er själva... Ett objekt som ska ta en oändlig mängd delpositioner och en oändlig mängd deltider för att komma från punkt A till punkt B, notera nu (oändligt) skulle ju då aldrig nå fram till slutdestinationen... den skulle ju bara kämpa på för att nå fram till B vilket den inte skulle klara av, då den i stället skulle behöva röra sig ytterliggare en delposition till B... Det går ju inte...

Däremot om det fanns "fixa" men flexibla punkter i universum som får våra atomer (eller andra små grejer) att hoppa mellan en existenspunkt till en annan utan tidsåtgång emellan dessa, och stanna tillräckligt länge på en snapgrid punkt för att bygga upp ny rörelseenergi för nästa hopp i existensnätet... skulle uppfattas som att den rörde sig i tiden och rummet... Snapgriden måste också ha en viss "dragningskraft", det är denna som måste övervinnas av en annan kraft för att kunna "hoppa" vidare...

Detta överensstämmer också med forskarna försök att finna en minsta möjlig partikel Higgs Boson tror jag de kallar den, med dragningskraft som gör att atomer (och andra små grejer) inte flyter isär utan hålls fixerade vid varandra... Man har försökt att hitta denna men inte lyckats (ännu), därför är min (teori? ramverk) mycket mer övertygande... eftersom den inte kräver en sådan partikel... utan denna dragningskraft är en del av vårt universums "snapgrid"...

//Dags att spåna fram nya idéer....

I begynnelsen - vad är tiden?

Förord... Physolofi är en fyndig (tycker jag) synonym för (o)vetenskapliga funderingar typ filosofi blandat med fysik... eller annat för stunden hett ämne.

Tja... jag satt ner och funderade lite på Einstins relativitets teori... Ni vet han som uppfann E = M*C^2 eller i klartext:: Energin är lika med massan gånger ljusets hastighet upphöjt i två. En enkel och fin formel...

Så jag satt och tänkte på rummet (tids/rum grejen då)... Som jag satt där kom jag på att Einstein helt glömde bort att kalkylera med tiden i sin formel...

Tid är en variabel har jag kommit fram till, tiden går olika fort beroende på hur fort ett objekt kan färdas... Likaså går tiden olika fort beroende på hur mycket massa den utsätts för i dess närhet, egentligen är det samma sak, eftersom när ett föremål går fortare (om jag nu har fattat allt rätt) så ökar också föremålets massa... och om massan ökar saktar därmed tiden ner...

Ja i alla fall om jag har pusselbitarna rätt sedan tidigare så utvecklade jag alltså idén om att tid är en variabel, därför att om ett objekt kan färdas tillräckligt fort, låt oss säga något snabbare än ljusets hastighet, upphör därför tiden för detta objekt att existera (tiden blir 0).. Vad innebär då detta? tja att röra sig från A till B kräver tid... Ingenting kan röra sig från A till B utan att ha tid... alltså kan ett föremål utan tid inte röra sig.

Vad är då motsatsen? att tiden går oändligt snabbt? det borde teoretiskt innebära att massan likaså rörelser upphör att existera likaså... eftersom snabb tid innebär mindre massa och mindre hastighet... alltså kan man ju då dra slutsatsen att tid... är en viktig del i vår tredimensionella värld... likaså skulle man då kunna dra slutsatsen är en del i våra tre(fyra) dimensioner, tiden är därmed grunden för allt tiden är endimensionell, och färdas bara i en riktning (ett streck)... har inget djup eller bredd... vad skulle då hända i detta endimensionella "universum" om tiden fluktuerade under en viss "hastighet"? Av "tvång" skulle tiden omvandlas till rum, och ju mer tiden saktade ner... desto mer massa och rum och rörelse skulle vårt universum därmed innehålla, skapat från tiden... Så man skulle möjligen kunna utveckla Einseins relativitets teori och få fram energin för tiden....

//Dags att vila hjärnan...